Människorna i H43: Martin – ledare som lär sig tillsammans med laget

I vår intervjuserie Människorna i H43 vill vi lyfta personerna bakom träningarna, matcherna och gemenskapen i föreningen. Den här gången har turen kommit till Martin A Anthony, en av ledarna för pojkar födda 2015.

Trots att handboll var en sport han själv aldrig spelat har han kastat sig in i sporten med full energi – och till och med börjat spela själv för att förstå spelet ännu bättre. För Martin handlar ledarskapet inte bara om handboll, utan om glädje, rörelse och att få följa hur unga spelare växer både på och utanför planen.

Hur hamnade du i föreningen – och vad fick dig att bli ledare?

Att det blev H43 beror på att det fanns bollskola nära oss. Jag har alltid tänkt att när jag väl fick barn skulle jag bli ledare – men jag föreställde mig nog snarare som fotbolls- eller innebandytränare, eftersom handboll är en av de få sporter jag aldrig spelat. Det har varit fantastiskt roligt att själv få utveckla sitt handbollskunnande parallellt med killarna. Jag har till och med börjat spela handboll själv för att få en ännu djupare förståelse för spelet – och det är verkligen kul. Men att få vara ledare för sina egna barn är en ynnest som jag inte förstår varför det inte står kö för. Och sen är det fantastiskt att få se hur varje individ utvecklas från säsong till säsong.

Vad betyder föreningslivet för dig?

Jag har varit med i många olika föreningar och känner starkt att föreningslivet är otroligt viktigt i samhället. Det är platsen där människor möts, och där personer med liknande intressen arbetar mot ett gemensamt mål.

Själv har jag hunnit vara både ordförande och ledare, men största delen av mitt liv ändå spelare. Jag önskar att fler kunde se hur fantastiskt föreningslivet faktiskt är – och att fler ville engagera sig.

Vad vill du att barnen ska känna när de kommer till träning?

Jag vill att barnen ska känna sig välkomna, och att träningen är en fristad från allt som finns utanför. Jag vill att de ska komma med glädje – glädje till sporten, till lagkamraterna, men också en allmän rörelseglädje.

Det jag verkligen vill hjälpa dem känna är att rörelse är det mest naturliga i världen – och att de bär med sig en positiv känsla kring det resten av livet.

Har du något ögonblick som gjort dig extra stolt som ledare?

När en spelare plötsligt kopplar ihop flera saker och får en riktig aha-upplevelse. När det bara klickar – nästan från ingenstans – och spelaren plötsligt får det att fungera. De stunderna är svåra att slå.

Tre snabba...

Favoritövning

Utan boll: Bronco-testet. Med boll: rullande kontringar från två håll, där man efter avslut direkt jagar spelaren som startar kontringen på den sidan man avslutat.

Bästa egenskap hos en lagkamrat?

Någon som aldrig slutar kämpa och som hela tiden lyfter medspelarna.

Ett ord som beskriver föreningen?

Gemenskap.